Vara tonårs-mamma

En av svårigheterna med att vara mamma till barn med funktionshinder,

är ju att det är så svårt att släppa på kontrollen.

Och är man kontroll människa som jag är, så känns det ju smått skrämmande.

Vill ju gärna ha ett finger med i spelet allt som har med min son att göra.

Det är ju av kärlek till sitt barn... man vill ju att ens kära Guldklimp ska ha det

så bra det bara någonsin går.

Men nu i veckan har jag fått "lära" mig att vara lite tonårs-föräldrer till min 18-åriga son.

Fritid personal följer ju nu för tiden med honom hem.

Och det känns ju såå lyxigt.

Tror även att det kan vara bra för sonen att få känna sig lite mer

vuxen. Att inte mamma är med över allt.

Nu älskar ju jag umgås med min son så det handlar inte om det men även

barn med funktionshinder behöver bli lite mer självständiga.

Annars är det ju lätt att man blir kvar i "små-barns-åldern".

I kväll har jag "bullat" upp med en liten godis-skål och ett glas vin...

På en helt vanlig tisdag.

Men i kväll är det ju säsongspremiär på Dr House.

Dagens visdomsord:

Hellre intresserad än intressant!