Kärleken är...

Älska alla,

lita på några få,

gör inte någon illa.

William Shakespeare

De senaste dagarna har jag tänkt mycke på kärlek,

och vad är kärlek i mitt liv?

Kärlek är ju så förknippat med en kärleks relation.

Om man inte är i en relation eller "tillsammans med någon",

lever man ett kärlekslöst liv då?

Det kan ju tyckas så när man läser media, och med alla

influenser man matas med dagligen. Att det bara är

kärleken mellan en man och kvinna,( eller man och man eller

kvinna och kvinna.. ja du fattar?)

Att det bara är det som räknas. Kanske är det så...

Eller vad tolkar vi in i ordet kärlek?

Är det bara lust och sex?

Eller är det omtanke och vänskap?

Kanske är det att bry sig om sin omgivning...

Vill nog inte tro att jag lever ett kärlekslöst liv,

det låter ju väldigt väldigt tråkigt och torftligt.

Men vad är kärlek i mitt liv?

Jag tror och hoppas att det är:

Kärleken till mina barn.

Kärleken jag känner när min son säger:

-kom mamma, jag vill visa dig en sak.

(det är JÄTTE STORT när ett barn med autism-diagnos,

säger de orden)

Kärleken jag känner när jag får och kan

umgås med mina vänner.

Kärleken till livet...

det är stort, att jag får finnas här och njuta av nuet!

Kärlek för mig är även att få njuta

av vardagen...

Så vardagen med alla dess grå nyanser är kärlek för mig.

Om man har fått uppleva livets största skräck,

den att livet håller på att ta slut.

Då finns kärlek i många många nyanser, även i de mest gråa och tråkiga.

De finns en glädje i att få uppleva allt de vardagliga.

Att uppleva att små saker blir stora.

TO A CHILD LOVE IS

SPELLED  T-I-M-E

tid är kärlek

Hungern efter kärlek är mycke

svårare att få bort än

hungern efter bröd.

Moder Teresa