Lyckorus

Väljer att vara kvar i mitt lyckorus.

Väljer att drömma om att bli två-bröstad.

Väljer även att blunda för att det kommer att dröja.

Blundar även för min rädsla/skräck för att lägga mig på operations bordet.

Nu är nu, och jag är lycklig över att jag kommit ett steg närmare.

Närmare de liv jag levde innan "skitsjukdomen"...

Då när jag valde stoppa huvudet i sanden och låtsas att det inte var

nån knöl jag kände i det vänstra bröstet.

Men när jag lufte upp huvudet en bit ovanför sandytan, och tänkte på mina älskade barn.

Då kom ångesten över att inte finnas där för dem i deras liv.

Och för tacksamheten jag kände för livet och de liv jag ville fortsatta att leva.

Men det berättar jag om en annan dag. Orkar inte i dag.

Alldeles för lycklig för det...

Får man vara lycklig över att få ett nytt bröst.

I bland får jag för mig att jag låter som värsta "Linda Rosing"...

Hemska tanke.

Men neee, har ju faktiskt varit allvarligt sjuk.

Är ju faktiskt inte särskilt fåfäng. Vill ju bara kunna gå in på Lindex eller Hm, och köpa en helt vanlig bh.

Är det för mycke begärt... Ne, det tycker inte jag. Inte i dag...

Men i morgon är en annan dag.