Reflektioner

 Lite tankar och reflektioner efter tv programmet.

Själv startade jag upp bloggen för att få vädra mina tankar och

ha som en ventil.

Guldklimpens och min vardag är så full av rutiner och

det händer oftast inte så mycke i våran vardag.

Och det är en väldig trygghet i det.

Men det finns liksom inte så mycke att berätta.

Däremot så har jag massa tankar och känslor som bara

vill ut. Och att börja skriva på bloggen, gör att

det är lite lättare att andas.

Så emellanåt blir det mycke "cancer-tankar" som måste ut.

Även om jag är "frisk" nu, så är man inte frisk mentalt.

För det är efter cancer behandling man landar mentalt.

-Shit, jag har varit sjuk... till och med väldigt allvarligt sjuk.

Sprid cancer är inte att leka med.

Det är sånt jag har fattat nu... och tur är väl det.

Hade jag fattat det när jag behandlades så hade jag nog redan

börjat planera min begravning.

Angående gårdagens fråga: om det är ok att

blogga om sin dödskamp.

Så tycker jag det är ok...

För i vårt samhälle är det nästintill förbjudet att prata om

sjukdomar och döden.

Men tyvärr så är det ju en del av livet.

Vissligen en del av livet vi inte vill veta av men, för

den sakens skull så finns den ju där.

Och framför allt finns rädslan för döden.

Det känns att det är en lite förändring på g inom detta tabu område.

Se bara på tv program som:

Himlen kan vänta, som blev väldigt populär.

Och nu har en debatt dykt upp som handlar om

dödshjälp. Men det är en helt annan del av döden.. eller?

Avslutar dagens inlägg med att berätta att i dag såg jag

vitsippor i en skogsdunge.

Vilket underbart vårtecken!!!