Verbalt stöd vid dusch.

Hade utvecklings samtal om Guldklimpen förra veckan.

Och om man tittar lite längre i planeringen så försöker vi ju alla

( skola, fritids, kortis och jag) att jobba mot en så självständig

Guldklimp som det bara går. Helt självgående kommer han aldrig att bli.

Men han börjar ju mer och mer bli mer ungdom än barn...

Ja.. jag har svårt att se det. Även om jag verkligen försöker... för mig är han ju min

lilla Guldklimp.

Sonens ovilja mot dusch situationen har jag berättat om tidigare.

På kortis har de ett "Verbalt stöd vid dusch". Det är mest för att alla

ska säga samma sak... För hur det än är, så är det inte samma personal

som har sonen varje helg. Och då är det bra med en mall att utgå i från.

Nu har jag fått hem en sån mall som jag ska testa i duschen här hemma.

Så i morgon är det premiär för det.

Om man får drömma lite så är ju drömmen att han en dag ska klara

denna duschning helt själv.

Kanske kommer vi dit nångång, kanske inte...

Men vi vuxna behövs i hans närhet som stöd.

Och jag är sååå glad att jag får vara kvar som hans stöd.

Om en månad är det 3 år sen jag fyllde 40 år.

Detta år 2007, som jag trodde skulle vara ett glädjens år.

Som efter ett telefon samtal förändrades och blev nåt helt annat...

Så ingen är gladare än jag att jag får vara med Guldklimpen.

Och vi får leva vårt stilla liv. I bland kan jag tycka att

det blir lite för stillsamt. Men som en dag som denna idag,

är jag bara glad att jag får finnas till.

Alternativet är ju bra mycket sämre.

Hoppas alla får en riktigt trevlig tisdag kväll