Köping och Rainman

I går började ett av mina favoritprogram.

Vi får åter följa gänget från Köping.

Kaffedrickande Tobbe,

Linda och Mats med deras relation.

Om jag inte hörde helt galet så hade de varit i hop nu i 3 år.

Helt otroligt... kommer så väl i håg när Linda skulle berätta för Mats vad hon kände för honom.

Blir ju så varm i kroppen när man följer detta gäng.

Och hoppas för allt smör i småland, att det lika

gemytligt på alla andra gruppboende.

Tyvärr så tror jag nog att så inte är fallet,

men väljer att leva i min rosa dröm än så länge.

En annan nyhet som jag tycker hör lite till ämnet,

läste jag på Aftonbladet idag.

klicka här

Verklighetens "Rainman"

Kim Peek. Somna in några dagar före jul.

Han fick bli 58 år gammal.

såg en dokumentär om honom för några år sen.

Han hade en far som tog han om honom på ett för mig fantastiskt sätt.

(i alla fall det man fick se på tv, nu vet man ju inte om det var så i verkligheten.

Men måste ju utgå från det.)

Som föräldrer till ett funktionshindrat barn så kände man ju igen sig så med hans far.

Och på nåt konstigt sätt, så tycker jag att det var skönt och i min mening det bästa att Kim Peek

fick dö före sin far. Det är nog inte många som håller med mig om detta men.

Jag resonerar så här:

Hans far hade alltid tagit hand om honom och var hans trygghet.

Även den som kände honom bäst. I fall pappan hade fått bort innan honom

så hade blivit en väldig stor förändring för honom. Dessutom hade han förlorat sin trygghet och stöd i livet.

Det blev lite svamligt de här... får nog återkomma till detta ämne som ligger mig varmt om hjärtat.