Lördag kväll hos oss!

Vet inte vart tiden tar vägen,

men den bara försvinner.

Denna vecka har det ju varit höstlov.

Och helt plötsligt var det ju allhelgona helg ... denna helg!

Och inte nästa som jag trodde.

Hade missat det helt...

Men efter tre år så går det inte längre att skylla på "cyto-hjärna"...

nu är det nog lättare inslag av demens ;)

Eftersom vi har min kära mor som ligger i griftegården här i stan,

så är det jag som går och tänder vid hennes grav.

Absolut inte betyngande på nåt sett, men brukar se till att

ordna lykta och ljus i veckan före allhelgona.

Eftersom det är så mycke människor vid gravarna under denna helg,

och det blir väldigt jobbigt för sonen.

Men nu kom jag inte på det förrens i går... så då var det bara att

bita i det sura äpplet och hoppas att det funkar att åka ditt med sonen.

Men som alltid, kom min kära vän A som en räddande ängel!

Innan han skulle åka till jobbet och jobba natt, så kom han hit så

jag kunde åka i väg och tända vid graven.

Och det var ju tur det, för när jag kom till griftegården var det ju

fullt med folk. Hade ju inte funkat med kära sonen.

Det var första gången jag var vid graven kvällstid under

allhelgona.

Det var så vackert med alla tända ljus vid alla gravarna.

Vackert och sorgligt samtidigt.

Nu ska jag flytta mig till tv soffan och kolla på:

Så mycke bättre.

Det är mitt lördagsnöje denna lördag.