Den 17 December

... om exakt en månad så är det

3 år sen,

jag avslutade min strålbehandling.

Och nästan ett år av operation, cellgiftsbehandlingar och

slutligen strålbehandling var över.

Strålningen var ju verkligen smärtfri och

det tog inga tider. Högst 5 minuter, när allt var

inställt och klart.

Fast när man ligger där och bara väntar att bli klar,

då kan minuterna verkligen vara långa.

På US hade de hängt fina tavlor i taket, så man hade nåt att

titta på medans man låg där. Kommer fortfarande i håg

att jag låg och räkna alla stjärnor som det var på en av

tavlorna... man hann ju räkna dessa stjärnor ett antal gånger ;)

Tack och lov så tålde min hud strålningen väldigt bra, fick minimalt med

strålningsskador på huden. Annars är det vanligt att man kan få som

brännskador, där man strålas.

Nu för tiden kan det gå relativt långa perioder utan att jag tänker på

C-spöket. Emellanåt lyckas jag låsa in spöket i garderoben...

den bankar ganska kraftigt på dörren, och då och då lyckas jag

strutsa och slå dövörat till.

Nu har jag en period med mycke annat som upptar min energi,

och då funkar strutsningen ovanligt bra.

Har precis tagit kontakt med ett assistans bolag,

och vi håller som bäst på att titta på assistans behovet för sonen.

Det är mycke papper hit och dit, och intyg till höger och

vänster... Heltids jobb bara det, känns det som.

Eftersom alla telefon samtal måste ske när sonen är

i skolan.

Mycke Post-it lappar blir det...

Listan över morgondagens göromål,

börjar redan bli lång  *suck*

Så det blir att gå och sova i god tid!