Det kom ett brev i dag...

Är så glad för alla fina "hej-rop" jag har fått här på blogggen.
Blir ju så glad! TACK TACK TACK

Ja ja, så länge vara ju den lyckokänslan.
En underbar dag har det varit med mycke glädje och skratt.
Är det inte konstigt att kaffe smakar allra bäst i goa vänners sällskap?
Dricka kaffe hemma ensam i köket, tja det är ok men om det finns goa vänner med
så är det ju verkligen feststund.

Väl hemkommen låg det ett vitt kuvert på hallgolvet. Att det fortfarande efter två är så hemskt att öppna brev eller kallelser från landstinget. Speciellt som man inte är förbered på det.
Så nästa vecka har jag läkarbesök på onkologen... inte en aning varför.
Men mitt hjärnspöke är ju VÄLDIGT lättväckt.. nu är den inte bara vaken. Nee den är klarvaken och tankarna går på högvarv. Har ju i och försig inte varit påp några undersökningar så det kan ju inte vara nåt besked... men men, det lyssnar ju inte mitt spöke på.
Att man aldrig kan lära sig leva med detta. Det är verkligen en livslång sjukdom, även om du är färdigbehandlad.

Men men, i morgon tar jag helg och glömmer kallelsen. I helgen är det Hallowen party <3 Så nu är det "strutsning" som gäller BIGTIME

Äkta vänskap är en långsamt växande planta