Hembesöket

I går hade vi hembesök av FK och

juristen från assistansbolaget.

Vi pratade om vårt behov av personlig assistans,

eller igentligen sonens behov av det.

Jag har ju sökt att få jobba som hans personliga

assistent (=PA)

Jag uppfattade det som ett bra möte.

Vi fick igenom tidredovisningen som vi hade skickat med

ansökningen till FK .

Handläggaren ville givetvis även träffa sonen, och prata en stund

med honom. Och det fick hon ju...

Hela 3 minuter ville sonen sitta med och prata och fika.

Sen fråga han om han fick gå till rummet.

Och det fick han ju :)

I nästan 1½ timme satt jag och pratade.

Handläggaren från FK satt nog inte så länge men,

sen hade juristen och jag lite andra saker som rör sonens

ansökning att prata om.

Snacka om att jag var trött i huvudet efter det.

Dessutom har jag varit så nervös och orolig inför detta möte,

så när mötet var över så fick luften ur mig.

Även denna dag har jag varit lite halvseg.

Men hoppas att det är mer fart på mig i morgon.

Nu hoppas vi bara på ett bra beslut från FK.

Sonen förra sommaren i Övralid.

I morgon är det redan fredag.

Önskar alla en riktigt trevlig helg!

8 Mars

...och internationella

kvinno/fettis dagen.

Sammanträffande att de inträffar samma dag ;)

Njut av livet idag ...

ja i morgon oxå förstås!

Hembesök och stress-mage

Här har vi fått njuta av vårsolen i helgen...

Så våren kommer nog tids nog. Fast vi har väldigt mycket snö kvar, tycker jag.

I höstas har jag förmig att jag berättade att jag sökt Personlig Assistans,

för sonen. Jag har valt att gå vägen via ett Assistans bolag som sköter

alla praktiska detaljer. Och om allt går bra, så blir jag anställd via de bolaget.

Det har varit väldigt långdraget och det är mycket papper som ska skickas med,

för att allt ska bli rätt från början. Men nu förra veckan hörde assistans

bolaget av sig, och berättade att FK ville ha ett hembesök.

Och hembesöket ville de ha nästkommande vecka. ÄNTLIGEN!

Så på onsdag gäller det.

Jag hoppas verkligen det går bra, men man vet ju aldrig med FK.

Dessutom ville de ha ett samtal med sonen...

Ja, vi får väl se hur det går med det.

Har du några tummar lediga så håll gärna ett för oss.

Så att besöket flyter på bra.

Kan bara säga att min stress-mage, eller vad jag ska kalla det för,

har börjat oroa sig.

Och sömnen har inte varit den bästa på sistone.

Men det blir väl bättre när väl onsdagen har varit här.

Vi önskar alla en riktigt trevlig vecka.

Våran vecka börjar med en studiedag,

så det blir en kort dag på fritids i morgon.



Helt vanlig familj

Kort, kort inlägg i dag bara...

Gå gärna in på denna länk

och läs en väldig välskriven och

tänkvärd text.

Återkommer i morgon med ett lite längre inlägg.

Tonårsbarn

Jag har ju inte direkt några småbarn här hemma längre..

Dottern flyttade hemifrån med buller och bang för några år sen.

Och sonen fyllde 19 år i höstas.

Så det är ju några år sen de var typ 5 år och ropade på

sin mamma konstant.

Har nåt minne av att, när barnen var små så ville de att man skulle

vara i deras absoluta närhet mest hela tiden.

-mamma kom hit,

-mamma titta på det här.

Då trodde man inte man skulle få uppleva en tid när man

bara blir ÖVERLYCKLIG över att man får tillträde till deras rum,

genom att de ropar på dig.

Sonen är ju som sagt inte direkt översocial, och

det har ju så klart att göra med hans handikapp.

Oftast tycker han att han har "gjort sin plikt", när vi

har varit lite lagom sociala vid måltider och när jag har hämtat

honom från fritids.

Att sitta i bilen och åka är annars en bra aktivitet som

får igång sonen och det pratas om vilt skilda saker.

Efter det vill han gärna ha sina stunder för sig själv på rummet,

sitta och spela lite tv-spel, lyssna på musik eller lite dator.

I går innan läggdags så ropade sonen in mig på rummet...

Bara en sån sak får ju mamma hjärtat att bli så varmt.

Så vi satt där på sängkanten i hans rum och pratade och skrattade.

Såna stunder lever man LÄNGE på.

Sonens 2 års dag.