Tror stark på att vi i bland i livet, när det gäller de stora sakerna i livet,
kan få lite föraningar eller vägledning... eller vad man nu väljer att kalla det för.
I bland får man bara en känsla att just nu måste jag åka göra den där saken jag har skjutit undan
så länge. Eller ringa de där samtalet som jag har tänkt ringa...
Hösten och vintern-06 hände en sån sak med mig.
Trivdes kanon med livet. Kändes att, trots allt så är livet helt ok.
Hade många roliga saker att se framemot.
Hade fått inbjudan till ett bröllop... JIPPI, vad roligt. Älskar bröllop.
Till sommaren skulle jag bli 40 år, och det var en sak jag hade fått för mig. Och det var att
innan min 40 års dag, skulle jag åka på en utlandsresa. Som en "liten" present till mig själv.
ÄLSKAR utlandsresor, men min enorma flygrädsla har gjort att jag inte vågat åka i väg.
Men nu skulle jag inte låta min rädsla hindra mig.
Kommer fortfarande i håg att det var strax innan jul, ev till och med en månad före.
Var och handlade i den lokala stora affären... Vi har en maxi även här i stan..
Tittade på lite almanackor, och ser då att rosa bandet har kommit ut med en ny
almanacka. Och då får jag en konstig känsla...
En känsla som jag inte kan förklara eller slå i från mig.
Shit, de där konstiga du har känt i ena bröstet... du måste gå och söka för det.
Rosabandet- almanackan får följa med mig hem.
Och jag försöker slå ifrån mig dessa konsiga föraningar.
Ni som känner mig vet att om det är nåt jag är duktig på så är det att:
Stoppa huvudet i sanden.
Fritt översatt i cancer-språk: Strutsa.
Strutsa ganska länge... ja men, det var jul. Och det skulle
handlas julklappar, det skulle bakas och städas.
Men med jämna mellanrum kom dessa tankar tillbaka.
Jag måste verkligen söka för de här... men ALDRIG att JAG skulle
ha bröstcancer. Det fanns verkligen inte på min karta.
Med facit i hand kan jag bara säga.
Lyssna på den där rösten och lita på magkänslan.
Sök hjälp hellre en gång för mycke än en gång för lite.
För nu sitter jag här i dag.
Firar min 3 års dag i dag.
I dag är det 3 år sen jag operera bort mina tumörer.
För det var värre än vad jag kunde tro.
Tack och lov att jag sökte och fick hjälp.
Det finns inga garantier i livet, och livet kommer
aldrig att bli som det var innan.
Men jag får vara med i alla fall.
Och jag kom i väg på min resa. Veckan innan min operation åkte
jag med som käraste vännen I:s familj. Det blev en vecka på Lanzarote.
Minns fortfarande denna härliga vecka med både skratt och tårar.
Men det var ju faktiskt mest skratt, sol och härlig mat.
Och idag är det min kära dotter´s 21 års dag.
Grattis!
ÄLSKAR DIG
Denna är till dig
In a world where you can be
whatever you want...
Be your self.
